Clapton går på känslan
Publicerad 2011-06-09
Gitarrgurun glänser i Globen
Eric Clapton sjunger om ”old love” och det är mycket av den varan i luften i kväll.
Mannen med Stratocastern fokuserar nästan helt på sin äldsta och trognaste kärlek, bluesen.
Nog för att vi får ”Layla” och ”Wonderful tonight” men den annars ofta så onödigt trygge britten väljer bort flera ”givna” låtar för att få spela Robert Johnson, Muddy Waters och Big Bill Broonzy. Och i en ”Key to the highway” eller ”Hoochie coochie man” råder ingen tvekan om hur mycket det fortfarande betyder för honom att få spela den här musiken.
Clapton är förstås bländande säker i varje detalj av varje solo, men när han gör låtarna som fick honom att börja vinner passionen över rutinen.
Globen blir klubb
Dessutom backas han av ett band som är väldigt bra på att få näst intill fullsatta Globen att kännas som en klubb, även i oväntade 80-talsrockiga ”Tearin’ us apart” (med ena körtjejen i Tina Turners roll).
Vissa utdragna moment av solostafett över släpig walking blues segar ner showen något på slutet, men partiet i mitten där ”Slowhand” sätter sig och plockar akustiskt bränner desto mer.
66 år gammal lyssnar Eric Clapton mer på sitt hjärta än de förmodade förväntningarna.
Ur det kommer hans mest inspirerade show på väldigt länge.