Mäktigt, Kanye

GÖTEBORG

Konserten hackar och hostar.

Det är ojämnt som satan.

Men den fantastiska finalen förlåter allt.

Kanye West har en imponerande bredd.

Musiken omfamnar både historien, nutid och framtid utan att det känns ansträngt eller konstruerat, bara självklart.

Tillsammans med en dj, en flott stråksektion och kör väver West in det mesta i sitt soulvarma hiphopsväng:

Eurythmics ”Sweet dreams”. Stråkarna från Verves ”Bittersweet symphony”. Daft Punks mest rocksymfoniska house. Ett gammalt ledmotiv till James Bond. Curtis Mayfields discoklassiker ”Move on up”. Justin Timberlakes ”My love”. Och inte minst den svenska popgruppen Peter Bjorn and John.

Mer roligt än bra

De sistnämnda kommer även upp på scen i Kanyes mixtape-version av gruppens hit ”Young folks”. Det är rätt rörande att se dem hoppa omkring bredvid en av samtidens största hiphopstjärnor.

Men eftersom ljudet under samma låt inte håller måttet blir upplevelsen mer rolig än bra.

Hitinferno

Konserten är bitvis väldigt rörig, ofokuserad och splittrad.

Tempot och intensiteten har inte precis samma höga lägstanivå som, ähmm, tennisfantomen Roger Federer.

Men sen drämmer Kanye till med en hisnande stark ”Stronger”. Och resten är ett förkrossande hitinferno.

”Jesus walks”, ”Gold digger”, ”All falls down”, ”Touch the sky”??

Avslutningen kan bara få ett betyg:

MMM.

(Mäktigt, magiskt och magnifikt.)

Markus Larsson