Tack, Broder Daniel

Broder Daniel gjorde sin enda spelning i år och den var gratis och den var på hemmaplan.

Tusentals människor tog färjan från Göteborgsoperan över till Frihamnspiren på Hisingen.

Förmodligen var det också gruppens sista konsert som Broder Daniel. Rykten säger att sångaren Henrik Berggren ska fortsätta på egen hand.

Och visst känns det redan nu som att det är Henrik med kompband. De stora profilerna (Håkan Hellström, Daniel Gilbert) är borta och Theo Jensen, som återvänt från The Plan, håller låg profil.

Henrik Berggren är den alienerade tonårsångestens fanbärare. Att Broder Daniel numera har sån stor publik visar att få är ensamma i känslan av utanförskap och självförakt. Det är fint, och jag vet inte vem som ska axla den funktionen i Popsverige eller världen nu.

Det känns som om de spelar en hitkavalkad, men egentligen har inte BD gjort annat än hits. "Cruel town", "Work", "Happy people never fantasize" och monumentala "I"ll be gone". Men framför allt handlar det om "Shoreline".

Förlorarnas "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Som Anna Ternheim har lyckats urholka på all mening och innehåll.

Det är kanske över, men få band har betytt så mycket för så många som Broder Daniel.

Broder Daniel

Jonna Sima