Extasen är räddningen

Iggy skriker, dansar, flamsar och ramlar

Borlänge

Det handlar inte alls om Iggy och The Stooges.

Det handlar om Iggy och låtarna.

Av de delarna blir man bara knockad av en.

Plocka bort Iggy och det blir stillbild. De andra, de som gör att det här får kall-as en The Stooges-konsert, står statiska. De låter föreställningen bestå av endast låtarna och den där absurt slimmade sextioåringen.

Men han vill festa.

Jävlar, vad Iggy Pop vill festa.

Han springer, skriker, dansar, flamsar, ramlar och hoppar från scenen. Han är extatisk. Han är glatt vansinnig. Två överspända roddare försöker paniskt hålla upp allt han välter, förgäves.

Otyglad show

Efter en halvtimme bestämmer han sig.

Han beordrar scenstormning. Han skriker ”fuck you!” till vakterna som vägrar släppa upp fler än ett drygt tiotal åskådare. Han låter sig kramas genom hela ”Real cool time” och ”No fun” och utropar sedan:

– This is a rock gig! Not a fucking nazi gathering!

Den frenesin är räddningen när låtarna saknar stuns, hela ”Raw power” skippas och marssläppet ”The weirdness” är bedrövligt.

Leendet föds av en otyglad Iggy Pop-show snarare än klassisk rock.

Iggy & The Stooges

Marcus Grahn