Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ellen, Lena

Metalfajten

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-10-31

Svenskt stål slog den finska sisun

Hammerfall

Stratovarius

Det är Sverige mot Finland. Det är två konserter, ett möte mellan mästare, en kväll där steel meets steel i vinterns stora hårdrocksshow.

Det är Hammerfall mot Stratovarius.

HAMMERFALL

UMEÅ. Ja, se, det snöar! Det händer inför inledande "Secrets", och krasst kan man säga att Hammerfall plockar segern redan där.

En av Hammerfalls viktigaste liveegenskaper är ju att de värnar om de viktiga detaljerna.

De avfyrar attackfyrverkerier, de traskar mellan isberg, de klär sig i penibla läderkläder, de hissar upp monumentala strålkastare, de gör upp eld framför trumsetet. Och det är ju coolt.

De ställer sig, i de klämmigaste partierna, som ett metaldopat Status Quo och väljer att guppa i flock. Och det är ju inte hejdlöst coolt, men även det kan faktiskt få gå för sig i ett sammanhang som detta.

Turnéns regenter

Det är Sveriges främsta hårdrocksproffs vi har att göra med här, och när de utlöser "Let the hammer fall", "Renegade" och "Hammerfall" råder inga tvivel om vilka som är den här turnéns regenter. Joacim Cans sjunger djävulskt, Magnus Rosén hamrar sönder basen och Anders Johansson" spelar visserligen "Blinka lilla stjärna" på pukorna, men nu skiter vi i det.

Det här är simpel metal.

Och det är ju coolt.

STRATOVARIUS

UMEÅ. "Key to the universe is love", informerar bildskärmarna inför "United". Och det är ju fint att höra, från ett band som har genomgått några av de mest farsartade dokusåpahändelserna i skandinavisk metalhistoria.

Det är skönt att få se ett Stratovarius som är mindre sargat och sårat av trams.

Nu utstrålas större entusiasm. Intrigerna är lättare att frånse. För detta bör man möjligen tacka den nytillträdde basisten Lauria Porra, som utan någon del i det förflutna kan headbanga sorglöst och till slut få även Timo Tolkki att le.

Returmatch i veckan

Den tunga färskingen "Maniac dance" följs av bidrag från hela diskografin, med intensiva "Speed of light" och pumpande "Kiss of Judas" som glansnummer (men, herregud, var är "Forever free"?).

Taktiken är förstås klok. Utförandet kan dock fortfarande vara skraltigt, med upprepat intrasslande i teknikaliteter och eoner från svenskarnas pondus.

Returmatchen på svensk mark sker i Stockholm på onsdag.

Då krävs avsevärt mycket mer sisu för att de ens ska få tafsa på heavy metal-tronen.

Hammerfall

Stratovarius

Marcus Grahn

ANNONS

Följ ämnen i artikeln