Regnig kväll - torr Lisa

FALUN. Det känns smått osannolikt att Lisa Ekdahl har släppt nio skivor.

Senaste skivan, "Olyckssyster", från i fjol känns som den naturliga uppföljaren till succédebuten - som numera har elva år på nacken.

På turnépremiären i Falun öser regnet ned och bara ben i publiken skallrar under kjolarna.

Att Lisa och hennes fyra medmusikanter väljer att spela mycket material från debutskivan hon gjorde som 19-åring känns logiskt. På artisttermometern är hon sval. Varken kritikerrosad eller publikfavorit längre.

Frågan är om det finns någon över huvud taget som på rak arm kan nämna Lisas samtliga nio albumtitlar?

Varför så surt?

Konserten inleds med "Den stora ensamheten" från hennes aktuella skiva. Ett munspel sätter lite karaktär på det Lars Winnerbäck-producerade existentiella kvasigrubbleriet. "Olyckssyster" följer därpå och Lisas röst är som vanligt stark och med lätt teatrala betoningar.

Mellansnacket är sparsamt, för att inte säga obefintligt. Varför håller svenska artister på och är så hopplöst inåtvända för? Jag blir trött på surmulna och fullkomligt ohumoristiska Winnerbäck och Ekdahl-typer.

Men "Vem vet", "Öppna upp ditt fönster" och extranumret "Benen i kors" är svenska 90-talsklassiker. De räddar också också den här regnsura kvällen från att bli ett rejält magplask.

Lisa Ekdahl

Jonna Sima