En legendar med måndagskänsla

Det är måndag, även på scen.

Stephen Malkmus och hans trio står där, inför ett inte riktigt fullsatt Debaser, och försöker tända både sig själva och publiken med låtar från sina tre album och några till synes spontana punkutbrott.

Men det vill sig aldrig riktigt. Den smale lo-fi-legendaren gör helst sina längre och friare malande nummer, gärna med slutna ögon, och det händer att han kommer av sig i något intro.

Det är habilt spelat, men den efterhängsna måndagskänslan ligger som en dämpande filt över den här egentligen alldeles lysande säregna rockmusiken.

Inte förrän i första extranumret, fantastiska ”Jenny and the ess-dog”, ids Malkmus släppa fram sin popsida.

Det känns som en befrielse, men den kommer för sent.

Stephen Malkmus & The Jicks

Håkan Steen