U2 överträffar allt

Rockrävarna är bättre än på många år

OSLO

Bono är sig lik.

Han leker Pavarotti och ställer frågor till Bibelns gamle profil Abraham.

U2 är däremot bättre än på många, många år.

Gesterna är som bekant enorma.

U2 tror fortfarande att det går att förändra världen genom – som det hette i deras version av Dylans ”All along the watchtower” – en elektrisk gitarr, tre ackord och sanningen.

Sjunger Pavarotti

I  ”Miss Sarajevo” – tillägnad terroroffren i London, Turkiet och Mellanöstern – spränger Bono ytterligare en gräns och sjunger Luciano Pavarottis parti, utan att tona ner fraseringen eller anslaget.

Och i ”Sunday bloody sunday” frågar han Bibelns Abraham varför judar, muslimer och kristna inte kan vara sams. Sen ber han samme Abraham att prata förstånd med sina söner.

Man häpnar.

Men allt det är bara traditionellt U2–kitsch.

Enorm lampvägg

Detsamma gäller för scenens mäktiga och nästan övernaturligt stora lampvägg, den sympatiska redovisningen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, alla dedikationer till Martin Luther King och Norges statsminister Kjell Magne Bondevik och det där vita pannbandet.

Fantastisk rockshow

För i grund och botten är U2:s senaste turné en fantastisk rockshow där musiken står i centrum, där den irländska supergruppen kryper ihop i mitten av scenen och slungar ur sig gamla och nya klassiker som om de vore ett ungt och nytt och garagepulserande new wave–band igen.

Den enda skillnaden från, säg, 25 år sedan är storleken på pa–systemet samt The Edges gitarrarsenal.

I klass med ”Bossen”

När konserten är som bäst överträffar U2 alla högt ställda förväntningar.

När konserten är som bäst når U2 upp till samma upplyftande och episka nivåer som Springsteen och Håkan Hellström.

När konserten är som bäst heter låtarna ”One”, ”With or without you” och, som alltid, ”Where the streets have no name”.

De måste upplevas på plats.

I Göteborg.  

U2

Läs mer:

Markus Larsson