Nej, Iron Maiden ger inte järnet

ROSKILDE. Det vore fel att säga att järnjungfrun har rostat sönder.

Men nog har Iron Maiden haft mer bett i stålet tidigare.

Något säger mig att detta kommer att fixa till sig i Stockholm i kväll.

Upplägget är ungefär som för tre år sedan – med den skillnaden att de brittiska legendarerna inte har någon ny skiva ute i affärerna att bjuda på bitar av.

Gruppens kommande studioalbum ”Dance of death” – som vi i kväll får det allt annat än övertygande smakprovet ”Wildest dream” ifrån – ligger färdiginspelat men når publiken först i september, varför det i mångt och mycket blir en greatest hits-spelning.

Men inte ens detta funkar hela tiden.

Hur de lyckas att få till en på papperet given clou som ”The number of the beast” i en på sin höjd acceptabel version är oroväckande, även om de genast plockar upp den fallna fanan med ”The trooper” och inte minst ”Revelations”.

Väljer fel låtar

Problemet med Iron Maiden är att de har en alltför stor låtkatalog att välja och vraka ur och det blir inte alltid rätt.

Jag förstår ambitionen att vilja förnya sig mellan varven, men att de på den nu pågående ”Give me Ed ’til I’m dead”-turnén väljer skåpmat som ”The clansman” och ”Heaven can wait” före givna adrenalinrusher i stil med ”Aces high” är obegripligt.

Vänta till på Stadion

Och med ett band som känns att de inte riktigt presterar sitt bästa blir hela konserten något naggad i kanterna.

Steve Harris kör förvisso sin patenterade kulsprutebas och Bruce Dickinson ser till att utnyttja den u-formade ramp som dominerar scenbygget till max, men det känns ändå som att sextetten håller tillbaka en aning.

Men måla nu inte fan på väggen – Stadion brukar göra underverk med dessa mogna herrar, så konserten i kväll har alla förutsättningar att bli en fin sommarpresent.

Mattias Kling