Lite för smart

Mark Oliver Everett, mer känd som E, är stjärnan och inte minst hjärnan i kaliforniska Eels.

Det blir lite mycket hjärna. Precis som hos väldigt uppenbare idolen Elvis Costello finns det en tendens hos E att, lite självbelåtet, låta sina formuleringar ta någon vända för mycket över hjärnan på väg till hjärtat.

Med den icke oviktiga skillnaden att E:s låtar ibland har märkligt svårt att nå fram till slutdestinationen.

På scen försöker han kompensera detta genom märkliga visuella grepp som att stå med gubbkäpp och röka gubbcigarr och låta sina musiker spela trummor på resväskor. Bland annat.

Lite underhållande men mest jobbigt.

Han är lätt att förlåta

När E skalar av och slutar låtsas att han är något annat än en låtskrivare som vill skriva lika hudlöst vackra kärlekssånger som Costello och Bob Dylan förlåter man honom emellertid märkligt mycket.

Som i nya ”I'm going to stop pretending I didn't break your heart” eller ”Souljacker”, på den här turnén extra fint serverade med inhyrd stråkkvartett.

Eels

Håkan Steen