Vila i frid, Westlife
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-03-29
Pojkbandets konsert är en dödsryckning
Vissa kanske kallar det för en konsert.
Men det är mycket mer än så.
Det är en dödsryckning.
Tidigare bestod Westlife av fixstjärnan Brian McFadden och "de andra fyra". Men McFadden hoppade av och satsade i stället på en hyfsat framgångsrik solokarriär.
På scen står därför "de andra fyra" kvar och ... inte så mycket mer.
Tänk testbild, tomma mjölkpaket, stripspåsar, pizzakartonger eller nåt annat som sällan gör stora avtryck i vardagen och ni får en bra bild av gruppens aktuella karisma.
Drygar ut med covers
Som vanligt litar de inte på sitt eget låtmaterial utan drygar ut konserten med diverse covers.
Den här gången plockar de bland annat fram "Disco inferno", "Oh pretty woman" och - håll i er nu - "Footloose" ur sin favoritjukebox.
Det funkar sådär.
Precis som på senaste albumet "Allow us to be Frank" sätter de också kniven i Rat Pack-bekanta evergreens som "Ain't that a kick in the head".
Det går inte ens att skratta åt eländet.
"De andra fyra" känns över huvud taget rätt gammalmodiga år 2005.
Kvartettens pojkbandsnostalgi har trots allt tappat betydande marknadsandelar till fenomenen "Fame Factory" och "Pop Idol".
Lovar ny skiva
"De andra fyra" utlovar dock fler konserter i Sverige framöver samt en ny skiva innan årsskiftet.
Om en insiktsfull person ändå skulle gå händelserna i förväg och resa en gravsten över Westlifes karriär redan nu, från första singeln och fram till
i dag, hade inskriptionen kunnat se ut så här:
Westlife
Dublin 1999 - Stockholm, Globen 2005.
Vila i frid.
Westlife
Markus Larsson