Som gjort för att göras om

Jenny Seth

Black Eyed Peas

helskärm

The E.N.D.

Interscope/Universal

DANSPOP Det futuristiska temat antyds tydligt redan på skivomslaget där alla Black Eyed Peas-medlemmarnas ansikten är sammanmorfade till en enda robotlik varelse. ”Oj, det här måste vara något riktigt modernt” ska man antagligen tänka när man ser det.

Producenten, hjärnan och motorn har skådat in i framtiden och konstaterat det uppenbara: Albumkonceptet är dött. I nedladdningens tidsålder är ett album inget värt säger han i en intervju med Billboard. Han vill skapa något mer levande som lättare kan uppdateras efterhand. Musik som man beroende på inspirationen vid givet tillfälle kan göra om och addera till.

”The E.N.D.”, kort för ”The Energy Never Dies”, är visserligen ett album men Will.I.Ams nya modell är ändå påtaglig. Låtarna verkar inspelade med tanke på klubben snarare än radio och är som gjorda för att bli remixade. Alla vokaler låter slumpmässigt strösslade över sina ganska snygga dansbeats och de mässande cheerleader-ramsorna är många.

Los Angeles-gruppen som gav världen ”Where is the love?”, ”Let’s get it started” och ”My humps” har inte lämnat sin effektiva crossoverpop och sina klistriga refränger helt. Och de har inte heller övergett sin kommersiella genomslagskraft för en flummig vision. Men den här gången verkar inte musiken ha filtrerats genom hundra fokusgrupper för att destillera fram den optimala låten att sälja till fansen. Det känns snarare som att varje låt har optimerats för att användas i reklamfilmer. Pengar kommer de att tjäna i vilket fall som helst.

Som oväntad bonus har första singeln, klubbiga och nästan refränglösa ”Boom boom pow”, med sitt minimalistiska beat märkligt nog lyckats bli gruppens största hit hittills i karriären. Kanske också deras bästa.

Ingen av de andra låtarna på plattan kan tyvärr riktigt mäta sig med den. Å andra sidan är ingen låt heller lika pinsam som, säg, ”My humps” men seriefigursgängets flow är fortfarande oskönt, texterna är fortfarande taffliga och Fergies genomträngande röst är fortfarande gräslig.

Deras femte album må vara framåttänkande men kommer antagligen inte att ändra åsikterna hos dem som tycker att Black Eyed Peas står för allt som är fel med musikindustrin.