Profeten har alla i sin makt

Joacim Forsén

Thåströms mörker bedövande vackert

GÖTEBORG. I den ockulta hårdrockens mörkaste yttermarker finns norsk ondska som är mer skräckfilm än musik.

Allt det där blir Bolibompa ställt mot en konsert med Thåström.

helskärm

”Såg du vart dom gick?”

Thåström sjunger ursinnigt mitt i domedagspsalmen ”Långtbort”. Pekar maniskt sitt längsta finger mot läktaren i Lisebergshallen. Där i de bakre regionerna har några ur publiken bestämt sig för att offra kvällens sista låtar mot att slippa trängseln. Ett beslut som plötsligt verkar direkt livsfarligt.

För det är så den känns, Thåströms Sverigepremiär för vinterns turné. Som om ingen någonsin borde lämna lokalen innan sångaren ger oss lov. Vi är helt i profetens makt och i orätta händer skulle konserten kunna mana fram vilka ondskefulla illdåd som helst. Scenen är sällan mer än absolut nödvändigt upplyst. Ofta är reflektionerna från kättingar, plåtstycken och metallskrot det enda som lyser upp medlemmarna.

Kusligt mörker

Med sin lågmälda skivsvit, ”Skebokvarnsv. 209” och förra årets ”Kärlek är för dom”, har Joakim Thåström visat upp sina mest personliga och utelämnande sånger. Här blir de skeva berättelserna bedövande vackra och kvällens stomme. Thåström sjunger oöverträffat och samtidigt är musiken mer än någonsin byggd på ett monotont mörker. Som vålnader skapar bandet ett dovt och kusligt muller.

Ossler gnisslar

Thåströms senare hälft av 00-talet kommer i framtiden vara den kanske viktigaste pusselbiten som sållar sångaren till en av vår tids allra största svenska artister. Det faktum att han ännu en gång lyckades ömsa skinn i karriären. I den transformeringen går det inte att blunda för hur mycket den före detta Wilmer X-medlemmen Pelle Ossler har betytt och fortfarande betyder.

Inte minst livekvällar som den här då gitarristens rostiga spel är grunden i Thåströms Berlinlandskap. Ossler gnisslar och gnäller i bakgrunden. Han spelar med fingrarna och med stråke. Tämjer hela tiden den ursinniga rundgången som till varje pris vill ut ur gitarren.

Thåström har aldrig haft en mer välfunnen kompanjon.