Ett Sator utan udd
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-06-19
Att Hultsfredinstitutionen Sator är festivalens sista "överraskning" känns både självklart och halvsömnigt på samma gång.
Visst, när Chips Kiesbye och Kent Norberg kryper ihop framför Micke Olssons trumset och hamrar fram en fantastisk "I"d rather drink than talk" får vi en påminnelse om hur tunga, tuffa och elaka Sator kunde vara 1977, eller när det nu var.
Annars har tiden filat ner udden på deras sluggerpunkiga garagerock. Musiken har inte samma dragningskraft längre. Det märks om inte annat när konserten börjar.
Publiken viker av
Området framför Pampasscenen är fullpackat innan ridån faller. Och så fort Sator slungar iväg sina första riff börjar området att tömmas på folk.
Många av kidsen som går har nog inte ens en nostalgisk relation till farbröderna.
Sweden Rock nästa?
Sator
Markus Larsson