Wendin är full av krut

Markus Larsson

till Moneybrother

GÖTEBORG. Moneybrother skulle lika gärna ha kunnat spela snapsvisor i två timmar.

Med ett valthorn.

Han hade ändå varit en gudabenådad entertainer.

helskärm

Moneybrother ➕➕➕➕

Plats: Stenhammarsalen, Göteborg. Publik: 300. Längd: 1 timme och 50 minuter. Bäst: ”Fulla för kärlekens skull”, ”Dom vet ingenting om oss” och ”Reconsider me”. Sämst: Skulle i så fall vara att han inte spelar ”Midnatt till sju”.

----

Sättningen är liten.

Moneybrother har lämnat alla saxo-foner och tromboner och trummor och knivsöderkörer hemma. I stället omger han sig bara med två personer – folkmusikern Magnus Stinnerbom och Henrik ”Kisa” Nilsson.

Men trots att det bara står tre man på scenen – och trots att de växlar mellan ”unplugged”-instrument som mandolin, fiol, dragspel och piano – så lyckas de ändå bränna av mer krut än ett nyårsfyrverkeri.

Moneybrother har ju egentligen bara två lägen: vila och explosion.

Hoppar nästan ur skorna

Ibland är konserten så lågmäld att minsta lilla harkling blir en bomb.

Ibland känns det som att trion spelar ett sista och högljutt extranummer inför 56 000 människor på Ullevi. Och det mest imponerade är att dessa två olika temperament ofta möts i en och samma ballad.

Det märks också att Moneybrother inte har turnerat på ett tag. Han håller på att hoppa ur skorna av inlevelse, lust och energi.

Då spelar det ingen roll att vissa partier verkar vara ganska ... orepade. Eller att Anders Wendin måste avbryta en av låtarna mitt i för att han inte minns texten.

Det bästa kommer sist

Det slutar ändå som vanligt med att hela publiken ställer sig upp och hoppar jämfota till en countryfierad ”Reconsider me”.

Wendin hinner också med två strålande, folksoulberusade versioner av Waterboys ”Fisherman’s blues” och Amy Winehouses ”Back to black”.

Men det bästa kommer sist – en sen länge mycket omtalad cover på Eldkvarns ”Fulla för kärlekens skull”.

Den är så bra att man måste hålla andan i fem minuter.