En äggröra - av musik

Jens Peterson har sett ”Svenska stjärnor”.

Povel Ramel möter Louise Hoffsten, symfoniorkester möter munspel. En serie lekfulla tonkrockar.

Bäst är när Louise Hoffsten gör pappa Gunnars sång "I confess" och några olika sätt att stuva om Povel Ramels melodier.

Povel Ramel har skrivit väldigt många starka sånger. Stryktåliga.

De tål att spelas symfoniskt som om "Tjo, vad det var livat i holken" var skriven av Beethoven. I ett annat Povel-potpurri spelas flera melodier på en gång, som om en samling ungar på skolgården försökte överrösta varandra.

Fel text till fel melodi

När han själv tolkar sina hits kallar han det för musikalisk äggröra och lägger fel text till fel melodi.

Louise Hoffsten tolkar Povel Ramels "Alla säger att jag ser så ledsen ut" och Ramel själv gör Hoagy Carmichaels "Lazy river", fast med ny text.

Lite nytt, en del gammalt på nytt vis.

Oväntade saker, som när trumpetarna gör "Buglers holiday". En sådan där låt man råkade höra när man lyssnade på radio och lät sig överraskas istället för att höra på kanaler som spelar samma låtar hela tiden.

Povel Ramel - Louise Hoffsten

Jens Peterson