Ny triumf för Kent

Det känns som början på en helt fantastisk sommar

KÖPENHAMN

Kent kallar detta för ett "uppvärmningsgig".

Det märks bara i början.

Intensiteten växer för varje låt.

Och till slut blir den 90 minuter korta konserten en mäktig triumf.

Inledningen är nästan rörande nervös.

Det är inte meningen att någon ska koppla ihop klubbspelningen på Vega - en publik på 1 500 personer är med Kents mått mätt inget annat än en intim klubbspelning - med den riktiga turnén som startar i Göteborg 13 maj.

Konserten är bara ett sätt för bandet att testa sig själva och de nya låtarna från "Du & jag döden" live. Kent har trots allt inte gjort en regelrätt konsert sedan det vitklädda spektaklet på Stadion i Stockholm år 2003.

Det märks.

Allt blir rätt

Under de första fem, sex låtarna är de åter igen ett vanligt rockband från Eskilstuna som kämpar i motvind, som har något att bevisa, som trots alla framgångar måste återvinna sin trogna publiks förtroende på den plats där allt en gång började - livescenen. Eller det känns snarare som att vi får glänta på dörren till Kents replokal.

Det är på sätt och vis befriande. Det var länge sedan Kents fundament - rundgång, melodier och motljus - dränkte det tröttsamma tjatet om försäljningsrekord och gothestetik.

Sedan händer något. I "Du är ånga" faller alla bitar på plats. Där spelar Kent plötsligt med en kraft och explosivitet som jag inte upplevt sedan albumet "Isola" var ungt.

Byter finallåt

Urladdningen fortsätter med att Sami Sirviö misshandlar sin gitarr i "En timme en minut" och suggestiva "Romeo återvänder ensam". När Jocke Berg ställer sig upp på medhörningshögtalarna i "Musik non stop" ser han en lokal som kokar.

I sammanhanget startar och lyfter "747" alldeles för tidigt. Den eviga finallåten har degraderats till att "bara" avsluta ordinarie set.

Allra sist får vi i stället höra och se en förlängd version av "Mannen i den vita hatten (16 år senare)".

Öronbedövande

Jag vet inte hur länge den pågår. Sex, sju eller nio minuter? Det är bland det bästa jag sett.

Musiken är ett öronbedövande vrål. Jocke Berg virar mikrofontråden runt kroppen, hoppar och skriker och försöker förgäves överrösta publikens allsång: "Vi ska alla en gång dö...".

Det är ett klassiskt ögonblick.

Det känns som en början på en fantastisk sommar.

Kent

Hela konserten låt för låt

Här kan ni se Kent:

Markus Larsson