Reznor slår in spiken

När Trent Reznor går upp i euforisk falsett mot slutet av ”March of the pigs”, när ”Hurt” plockas upp från de känslomässiga avgrunder salige Johnny Cash endast lätt berörde, eller när den ekivoka discodansen ”Closer” når sin slutliga utlösning ?

helskärm

Ja, i dessa stunder är det som att skaparen själv sänt Nine Inch Nails till Globens karga annex för att resolut skicka påskdagen till annandag.

Det handlar i mångt och mycket om en förevisning av karriärsbästa, där stoff från briljanta ”The downward spiral” utgör stommen och lyhört garneras med obligatorier som ”Wish”, Skinny Puppy-passningen ”Terrible lie” samt ”Suck”.

Och då smittsamt svängiga ”The hand that feeds” och ”Head like a hole” drar dryga 95 minuter mot sitt oumbärliga crescendo är invändningar överflödiga.

Andra Sverigeframträdandet någonsin – och ännu en succé.

Nine Inch Nails slår in spikarna precis där de ska sitta.

Nine Inch Nails

Mattias Kling