Teaterapa med charm

GÖTEBORG

Kort sagt:

En underhållande teaterapa.

Vissa saker är svåra att smälta.

Ibland innehåller Regina Spektors låtar för mycket teatralisk kitsch.

Musiken, som delar släkttavla med pianoyrväder som Laura Nyro och Tori Amos, blir då mer pompös än excentrisk.

Kalla det gärna för konstpop som man hellre hänger upp på väggen än lyssnar på.

Samtidigt har den rysk­amerikanska låtskrivaren och artisten en begåvad känsla för att balansera omedelbara popmelodier med knasiga infall.

Smack med läpparna

Regina Spektor är en sorts solokabaret som växlar mellan gitarr och piano, sjunger om sommar och urringningar med stor inlevelse och gör en rar cover på John Lennons ”Real love”.

Och hon är nog den enda artisten på Way Out West som lyckas få publiken att klappa takten genom att smacka med läpparna.

Temperamentet skiftar och förvandlas otaliga gånger under den drygt 60 minuter långa och regniga konserten.

Manisk och nervös

Energin är manisk, blyg, varm och nervös på samma gång.

Och när Spektor sjunger ”Fidelity” – hitten där refrängen går ”ha-haha-ha-heart” – är det svårt att motstå hennes charm.

Markus Larsson