Fyrverkeri av känslor

Per Magnusson

Drake spelar på våra sårbara strängar

Drake, The Weeknd och Jhené Aiko är en drömtrio. Åtminstone om man älskar sin r’n’b modern, mjuk och emotionell.

Som förband förfogar The Weeknd bara över en liten del av scenen, men det gör inget. Han är redan en fullfjädrad stadium-crooner. Den spöklika känslan i hans skräckfilms-r’n’b förstärks när den får bada i iskallt scenljus. I ”High for this” och ”Wicked games” vaggas man in i Abel Tesfayes värld av illavarslande dekadens och sexuell spänning.

Mer stjärnstatus

Hans Toronto-homeboy Drake äntrar scenen helt klädd i vitt. Han har växt några nummer sedan Globen-konserten för två år sedan. Rappar med mer självförtroende, rör sig med mer stjärnstatus och har en lika rörande publikkontakt. Precis som sist adresserar han personliga rhymes till lyllosar i publiken, men nu från en gigantisk ramp som fälls ner från taket.

Brinner utan pyro

Att välja höjdpunkter bland Drakes hits och samarbeten är som att välja sitt favoritbarn. Superhitten ”Hold on, we’re going home” inbäddad i bomullsvit rök är en av dem, men det blir aldrig så fint som när Drake spelar på våra mest sårbara strängar. ”Jag älskar dig, Stockholm”, improviserar han i ett vattenfall av blå laser i den ljuvliga pianoballaden ”Too much”. Och när Jhené Aiko - en av mina favoritartister just nu - smyger in och sjunger som ett väsen och Drake rappar om sina föräldrar i ”From time” behövs inte den dyra pyron. Det brinner redan ett litet känslo- fyrverkeri i mitt hjärta.

Så bra var Drake

Publik: 9 995. Längd: 90 minuter. Bäst: I ”Crew love” cirklar Drake och Weeknd runt varandra som hungriga vargar. Sämst: Drakes dj har en fin uggle-hoodie, men hans set har en aura av paus- fågel.