Ett förvirrat spektakel

Britney Spears försöker vara utmanande men porrshowen är bara trist

KÖPENHAMN

Showen är påkostad.

Den ser med andra ord dyr ut.

Och den är alldeles, alldeles hopplös.

Det räcker inte.

Det räcker inte med att vara en av världens mest omskrivna och skandalomsusade popartister.

Det räcker inte med att ha ett halvt dussin högeffektiva och omåttligt populära hits i ryggen.

Det behöver inte betyda ett dyft.

Tempofattigt

Trots den stora budgeten är ”The Onyx Hotel tour 2004” bara ett ojämnt, tempofattigt och förvirrat spektakel.

Britney Spears slarvar bland annat bort några av sina bästa låtar genom att stöpa om dem till en form som påminner om musikalscenernas version av jazz.

För att klara av ett sånt uttryck krävs ett artisteri som Britney aldrig har begåvats med. ”Baby one more time” hinner exempelvis nästan sluta innan publiken förstår vilken låt det handlar om.

Helheten såras ännu mer av de långa avbrotten där alla inblandade byter kläder. Det sker mest hela tiden och då får vi titta på en mängd poänglösa kortfilmer där stjärnan bland annat går omkring och mumlar i en lummig trädgård.

Britney Spears är tyvärr inte en världsledande popartist. Hon är en skickligt marknadsförd seriefigur.

I kväll gör hon i alla fall inte något som motbevisar det påståendet.

Opersonligt

I kväll är allting lika utmanande och personligt som antingen Pokémon eller tv-spelet Pacman.

I kväll skulle nästan vilken blond och hyfsad sångerska som helst ha kunnat ersätta henne – skillnaden hade varit försumbar.

Under de två omtalade porrnumren – ”Touch of my hand” och ”Breathe on me” – visar Britney och hennes dansande vänner upp mer skrev och hud och fortplantningsrörelser än vad hennes yngsta fans och deras föräldrar kanske är vana vid.

Resultatet blir att åtskilliga besökare börjar lämna arenan. Ingen i lämmeltåget ser dock upprörda ut. Bara uttråkade.

Britney Spears

Tidigare artiklar

Markus Larsson