Det här kommer några år för sent

Nu blev det så äntligen av. Sisådär fem-sex år efter att tanken på ett engelskspråkigt Bob hund föddes gör de nu debut på en svensk scen.

Bergman Rock var ett sätt att försöka slå utomlands, kanske framför allt i England där ryktena gick om det grymma livebandet som dumt nog sjöng på svenska.

Men inte förrän i höstas kom debuten, och inte förrän nu står de på scen.

Och det går inte att bortse från att det faktiskt känns som om det är några år för sent.

Även om debutskivan "Bergman Rock" känns som en liten annan sida av bandet, så blir det på scen inget annat än samma gamla Bob hund - på ett annat språk.

Tänder till - ibland

Okej, visserligen sätter man alltid ribban högt när det gäller den här orkestern. Och visst finns det stunder, jag säger bara "Jim", när det tänder till rejält.

Men det faktum att det dröjer ända till extranumren innan Thomas Öberg börjar klättra på högtalarna säger en hel del. Jag hoppas att det bara är premiärnerver, för nog brukar de kunna piska upp betydligt mer extatiska stämningar än så här.

Bergman Rock

Cecilia Lundblad