The Ark har gjort sitt bästa album

Markus Larsson

The Ark – In full regalia

helskärm

GLAMROCK Ett tag var det populärt att beskriva stora musikupplevelser med orden ”artisten xx byggde en kyrka på scen”.

Kan ha varit Per Bjurmans och mitt fel.

Det är en gammal sanning, men när orden inte längre räcker till för luttrade rockrecensenter så sätter de sig i kyrkbänken och famlar efter formuleringar.

Och i dag är det nästan omöjligt att undvika sakrala begrepp och synonymer när man lyssnar på The Ark.

Prästsonen Ola Salo har ju snickrat på sin kyrka i tio år nu. Karriären har, ända sen debutalbumet ”We are The Ark” från år 2000, varit en enda lång och flamboyant gudstjänst.

Alla är välkomna. Och budskapen tyngs aldrig ner av dogmer och regler.

I nya skivans starkaste låt, ”Superstar”, sjunger Ola Salo att det inte spelar någon roll var du är. Eller vem du är. Eller om du bara kan två ackord. Det är ok. Du kan ändå bli och vara en stjärna.

Om nån annan artist hade sjungit samma sak skulle jag säkert ha fnissat. Men Ola Salo gör det med sån värme och övertygelse att orden till och med lyckas tina upp en 33 år gammal rockrecensents cyniska hjärta.

Det är svårt att jämföra ”In full regalia” med nåt annat. Men grundkänslan fäller ut landningsstället nära Stones ”Exile on Main Street” och Princes ”Sign ’O’ the times”.

Det verkar som om The Ark har haft en lång fest i studion och bara låtit bandet rulla.

Balladerna lånar sina melodier från andliga sånger, i det här fallet ”Barnatro”. Gitarrerna bråkar med varandra som i en Kiss-låt från ”Destroyer”. Körerna sjunger ”oh-la-la-la”. Knäppa countrylicks, Mungo Jerrys ”In the summertime” och Iron Maidens hårdrock sveper förbi av bara farten. Och Queens pompa och ståt är aldrig långt borta.

The Ark kommer kanske aldrig att överträffa sina egna och mest fulländade låtar från förr. Jag tänker framför allt på ”It takes a fool to remain sane” och ”Calleth U, cometh I”.

Men ”In full regalia” är definitivt gruppens mest kompletta och bästa och mest sammanhållna album hittills. När The Ark återövrar sin första kärlek, 70-talets glamrock, spelar det ingen roll om du står med förklädet på och hackar lök vid köksbänken.

Du kommer ändå att vrida upp volymen och känna dig som en rockhjälte