På gränsen till grinig gubbe

Per Magnusson

GÖTEBORG. Det är en fin linje mellan rockpoet och grinig gubbe. The Nationals frontman Matt Berninger vankar av och an på den.

Vore han en seriefigur skulle han lämna en grop efter sig.

I den andra säsongen av alltid briljanta tv-serien ”The trip” sitter Steve Coogan och Rob Brydon som vanligt med varsin gin & tonic och ojar sig över medel­ålderns vedermödor mitt i en italiensk vykortsvy.

Brydon presenterar tesen om att män bara kommer undan med att se olyckliga ut fram till 40. Fram till dess har den sorgliga auran någon form av kittlande dragningskraft, därefter blir de blott griniga gubbar.

Svårmod

Ska man ta Brydon på orden ligger The Nationals sångare Matt Berninger, 43, pyrt till.

Hela hans – och brödraparen Dessners och Devendorfs karriärer – bygger ju på frontfigurens svårmod.

Klädd som ett butiks­biträde i en flygel­affär skrockar han fram sina texter med oergonomiskt uppgiven hållning. Han låter – som man säger i Småland – som om han sålt smöret och tappat pengarna.

Men det kroniska mörkret blir mest effektsökeri när det saknar åtminstone en strimma kontrasterande ljus. Förutom den ljusblå sensommarhimlen, som knappast hjälper Ohio-kvintettens ljusshow.

Brodera orden

Dysterkvisten Berninger borde brodera Rob Brydons ord över sängen: När du är 40 och framåt måste du göra allt du kan för att le, annars blir du en grumpy old man.