Reed utmanar ännu

Man kan älska och hata när de gamla rocklegendarerna än en gång bestämmer sig för att strunta högaktningsfullt i publikens förväntningar och bara gå ut och spela sånt som roar dem själva.

Man hatar det när Neil Young sätter sig på Cirkus och uteslutande spelar ”Greendale”-låtar eftersom det är så erbarmligt tråkigt.

Känns rätt coolt

Men när Lou Reed anländer med ett set nästan helt baserat på de senaste tio årens produktion känns han faktiskt rätt cool.

Särskilt som den här kollektionen av låtar från de tre senaste albumen, med enstaka avstickare mot äldre plattor som ”Coney Island baby” och ganska bortglömda ”The blue mask”, bildar en bitvis riktigt suggestiv helhet.

Några passager handlar tveklöst mest om muttrande funkrock på stället, och andra främst om att visa upp hur duktiga musiker Reed har med sig.

Men minst lika ofta lyckas den för aftonen ovanligt uppsluppne gamle surkarten väl i sin ambition att visa att han inte behöver luta sig mot säkra kort, att hans funktion fortfarande är att utmana.

Barnförbjudet

Som när han får en låt som sällan hörda balladen ”Talking book” att plötsligt kännas som en smärre klassiker.

Eller när har både byter instrument och kör barnförbjuden call-and-response med basisten Fernando Saunders i den repetitiva rockern ”Guilty”, från senaste albumet ”The raven”.

Och de som kommit för hitsen får åtminstone en fin ”Perfect day” på slutet.

Fotnot: Lou Reed spelar på Konserthuset i Göteborg i kväll och på Cirkus i Stockholm i morgon.

Lou Reed

Håkan Steen