James Bay har svårt att hitta hem
Publicerad 2018-05-18
ALBUM James Bay är tillbaka med en ny look och till viss del nytt sound. ”Electric light” är ljudet av en skicklig musiker som inte vet vem han vill vara.
James Bay
Electric light
Virgin EMI/Universal
POP I tre år höll James Bay troget fast vid sin signaturlook. Det långa håret och den stora, svarta hatten blev lika kännetecknande för honom som den hesa rösten och de mjuka gitarrballaderna.
När han gjorde comeback tidigare i år var håret avklippt, hatten borta och elgitarren uppskruvad. Singeln ”Pink lemonade” var rockigare och stökigare och ljusår från de ömsinta hitsinglarna ”Hold back the river” och ”Let it go”.
Men 27-åringen från brittiska Hitchin har svårt att hålla fast vid sitt nya jag och ”Electric light” spretar åt många olika håll.
Ibland får musiken en rockigare kostym och Bay påminner om en förlorad storebror till Harry Styles.
Tillsammans med ”Pink lemonade” är ”Wanderlust” det mest spännande han har gjort. Ljuvliga gitarriff ackompanjeras av snygga textrader om saknaden efter ett ex: ”My pockets full of someone else’s cigarettes/And I don’t even smoke”.
”Fade out” doftar svagt av Frank Oceans stillsamma r’n’b, de elektroniska inslagen på ”I found you” för tankarna till James Blake och när Bay går från förvrängd röst till skönsång i ”Stand up” blir han plötsligt en otippad kombination av Bon Iver och John Mayer.
Men alltför ofta går han tillbaka till killen i svart hatt. Singlarna ”Wild love” och ”Us” är stora och sköra ballader där sångaren sjunger varmt om att ge allt för kärleken.
Och på avskalade ”Slide” dämpar han sin sorg genom att springa in i någon annans famn: ”Nobody teaches you how to reminisce/Nobody teaches you to hurt like this”.
Det må vara vackert, men saknar helt den spänning James Bay överraskade med tidigare i år.
BÄSTA SPÅR: ”Pink lemonade” och ”Wanderlust”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!