Fritt flygande show med Björk

Håkan Steen

KONSERT Björk fyller Dalhalla med blommor, buskar, flöjter och en samling fritt flygande låtar om förälskelse.
Det är både hyperpersonligt och extremt begåvat, men emellanåt också aningen tålamodsprövande.

RÄTTVIK. Några spridda anteckningar direkt ur min telefon:
Flygande vaginafiskar. De sju laxrosa flöjtisterna snurrar fram. En liten flöjtflicka slår ut ur guldblomman. Cool fågel. Björk stiger upp från buskagetronen. Svingande slangar som låter. Roliga lermonster.

Den som har följt Björks karriär vet att hennes vision är helt egen, både visuellt och musikaliskt, men showen som hon sätter upp i det gamla kalkbrottet utanför Rättvik hör till det formmässigt mest excentriska hon har gjort.

Senaste albumet ”Utopia” beskrev hon när det släpptes i november som hennes ”Tinder-album”, vägen tillbaka till ljuset och kärleken efter skilsmässomörkret på fyra år gamla ”Vulnicura”.

Tio av 16 låtar denna nästan overkligt varma kvällen kommer från ”Utopia”, och den evigt unga sagofén från Reykjavik ramar in det förälskade temat med spirande blommor på bildskärmarna, ett ymnigt roterande buskage mitt på scenen och annan fruktbarhetssymbolik.

Det finns också en politisk dimension i temat, om hur människan måste tänka nytt för att hantera klimathotet.

Backad av synthtrummor, harpa, en kille på blandad elektronik och den i kväll väldigt tongivande isländska flöjtseptetten Viibra iscensätter hon de experimentella styckena med sin blandning av skira svävande klanger, febrigt framslumpade beats och Björks vokala akrobatik.

Det är en på flera sätt sprakande show, men kanske ändå inte riktigt en idé som håller hela vägen.

Vilket märks inte minst när Björk petar in några äldre, skarpare låtar med rakare melodier och tajtare beats.

Hur mycket jag än respekterar Björks konstnärliga integritet är vi rätt många som drar en liten befriad suck när hon väl plockar fram en ”Isobel” eller ”Human behaviour”.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik