P3 Guld är vinnaren bland musikgalorna
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-20
Joacim Persson om en gala som satsar på musiken
GÖTEBORG. Ett primalskrik och ett juckande skrev.
En tanig kroppsmålad rock ’n’ roll-kropp.
Mer behövdes inte för att förvandla Timo Räisänens programledardebut till succé.
Inte för att det var någon överraskning.
Timo har länge varit indievärldens mest folklige spelevink. Alltid glad. Kreddig, men aldrig rädd att göra de där sakerna som många av hans kollegor skyr som pesten. Som att blogga om sin nytvättade katt eller leka körledare framför folkhemssofforna.
I går tog Timo nästa steg. Självsäkert, finurligt, vasst, utelämnande och lagom utflippat blev debuten som programledare ett guldkantat visitkort inför framtiden. Behövdes det så lekte han bort några kameraminuter.
Och inte en enda sekund såg Timo ut som en nybörjare.
Att sångaren efteråt var så utpumpad att han inte ens orkade prata med pressen må vara hänt. Timo lär få fler tillfällen att tala ut som programledare. Allt annat vore trams.
Men det finns många anledningar till att P3 Guld är en vinnare bland 2010 års musikgalor. Medan Grammisgalan än en gång lyckades bäst med artisternas promillehalt satsade P3 återigen på musiken.
Logiskt kan tyckas. Men det är framför allt Guldgalans förmåga at snoka upp framtiden och samla den svenska artisteliten i udda samarbeten som imponerar. Att se debutanter som sedan präglar resten av året har blivit en vana. Precis som alla galna låttolkningar.
Att P3 i ivern att vara i framkant ibland trasslar in sig i väl krystade nomineringar går att leva med. I år märktes fenomenet mest i hårdrockskategorin som tappade bort både Candlemass och Hardcore Superstars starka albumsläpp.
Men utropstecknen i går var fler. Som världspremiären av Johnossis nya singel ”What’s the point”, en melodiösare sida av bandet som lär dominera spellistorna i vår. Som att höra mjuka Miss Li sjunga sönder stämbanden i en rocktung ”Dancing the whole way home” uppbackad av Göteborg gospelkör. Som Jonathan Johanssons pianomagiska ”Aldrig ensam” och den Robyn-gästade blivande hitten ”Backseat”.
”Supergruppen” Casablanca då? Tja, än så länge framstår den mest som ännu ett bevis på att Josephine Forsman är Sveriges tuffaste trummis.