Sprakande pop’n’soul med Håkan Hellström
Uppdaterad 2023-06-20 | Publicerad 2023-06-17
KONSERT När Håkan Hellström åker ut på sin första sommarturné på sex år tar han med sig alla tricks han använde för att få fyra Ullevi att explodera i fjol.
Att stå i en betydligt mindre publik och få all den energin rakt i ansiktet är en färgsprakande pop’n’soul-chock som ni faktiskt behöver få er till livs även i sommar.
Håkan Hellström
Turnépremiär: Sofiero, Helsingborg. Publik: 10 000 (utsålt). Längd: 133 minuter. Bäst: ”Zigenarliv dreamin”, ”2 steg från paradise”, ”Lovsång” och ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen”. Sämst: Nya ”Du” är en av få svackor.
HELSINGBORG. När Håkan Hellström, 23 år in i en av vår tids mest succéartade svenska popresor, följer upp fjolårets fyrdubbla Ullevi-succé med sin första sommarturné på sex år tar han med sig allt han har lärt av dramaturgi, effekter och scentricks för den svenska rockhistorien så legendariska fotbollsarenan och applicerar hela sin stadiondompterarladdning på en betydligt mindre publik.
Det blir en så högkoncentrerad tryckvåg av otålig energi i öppningen med ”Jag är en wild story”, ”Alla drömmar är uppfyllda” och ”En vän med en bil” att fler än jag i de främre publikleden vinglar till en smula.
49-åringen, klädd i svart hatt och en knivskarp Nudie suit som plockad direkt från ett Flying Burrito Brothers-omslag, springer genast ut på tungan som sträcker sig från scenen och långt ut i publiken, där han sedan håller sig under en stor del av showen. Tar michaeljacksonska danssteg, jonglerar med hatt och mikrofon, kastar sig fram och glider på knäna och formligen jagar igång showen. Efter fyra låtar åker kavajen av och den vinröda skjortan dryper redan av svett.
Allt medan skärmarna badar i grälla psykedeliska animationer och den tolv personer starka samling karaktärer som är Håkans band mer än någonsin ser ut som en kringresande gycklargrupp. Nykomlingarna märks mest, pianisten David Nyström i fullfjädrad Beethoven-kostym och trumpetaren Tobias Wiklund som trollkarlen Merlin.
Alla väldigt populära artister med lång karriär hamnar förr eller senare i ett kreativt dilemma: hur många älskade publikfavoriter och klassiska grepp går det att fimpa till fördel för nya låtar och nya perspektiv som i bästa fall får musiken och showen att fortsätta kännas relevant?
Det skulle gå att bara titta på låtlistan nedan och hävda att Håkan spelar för säkert. Men det blir inte fullt så enkelt i verkligheten. Den som upplever den sällsynt intensiva samhörighetskänsla som uppstår när tusentals fans i en vacker slottspark en fredag i juni skriker ur sig gammal jobb- och livsångest i ”Tro och tvivel” förstår att den låten måste vara kvar i setet.
Och så vidare. Det som Håkan har ihop med sin publik är unikt i Sverige, och framåtrörelsen numera består snarare i hur han och bandet utvecklar sina klassiker.
I kväll är till exempel ”2 steg från paradise” elegant avskalad. ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger” southern souligare än någonsin när LaGaylia Frazier sjunger en av verserna. ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” får ny fräschör av den countryfolkiga öppning som Håkan har lekt en del med förut. Det är också snyggt när han pressar in fragment av både Foreigners ”I want to know what love is” och Tutta Rolfs ”En stilla flirt” i ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen”.
Av de lite mer sällan spelade numren blir ”Zigenarliv dreamin” en veritabel dröm av rullande göteborgsk flumboogie, där gitarristen Mattias Hellberg tar hand om en del av sången när Håkan rasar runt med sitt munspel, som jag eventuellt aldrig har hört bättre.
Vad Håkan försökte göra på vårens album ”Poetiska försök” kändes i stunder ganska oklart, och det är kanske svårt att se några jättepoänger i singeln ”Du” på scen heller.
Men ”Den här gången är det på riktigt” blir ganska underhållande discopop där Håkan dansar med käpp som Charlie Chaplin och percussionisten Finn Björnulfson släpps lös i något slags scatsång. ”Lovsång”, med Håkan på banjo och skolavslutningskompatibla passningar till ”Den blomstertid nu kommer”, är – inte minst att döma av responsen – sannolikt den av de nya låtarna som har chans att bita sig kvar i setet.
Efter sista kvällen på Ullevi för mindre än ett år sedan trodde jag behovet av liveupplevelsen Håkan Hellström skulle vara mättat för ett tag. Men hängivenheten och hungern, för att inte tala om den showmanshipmässiga överlägsenheten hos en artist som kunde ha suttit nöjd och belåten och blasé för längesen, triggar snarare lusten att ta reda på vart han lyckas ta det här lättantändliga setet under sommaren.
Vi lär således ses på Way Out West i augusti.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik.
