Modigt - men svajigt

KÖPENHAMN

Ett välformat arenagrungeband.

En inte lika välformad rockarena.

Det krävs livligare låtar för att få ihop den kombinationen.

helskärm

Fem minuter innan förbandet står plötsligt Eddie Vedder på scenen.

Han tar en gitarr och framför ”Throw your arms around me”. Sedan presenterar han Futureheads och försvinner.

Drygt tre timmar senare, mellan första och andra extranumret, håller han ett långt, vacklande tal.

Om att det har gått på dagen femton år sedan Pearl Jams första Danmarksbesök, att det har gått sju år sedan det senaste.

Hämtar mer öl i baren

Om att alla till slut har blivit bättre människor av Roskildekatastrofen.

Det känns genuint, och han är odelat glad över att vara här. Kanske för säker på sina fans, bara.

Under hela turnén har gruppen stuvat hejdlöst i setlistan inför varje spelning, bytt ut eller ändrat plats på det mesta.

Det är modigt, men det slipar inte fram någon best of-känsla. Det ger i kväll, två timmar som är för långa.

Nya ”Life wasted” och ”World wide suicide” är tillräckligt energiska, men alltför mycket har ett mellantempo som får den danska publiken att springa efter fler fyrpack starköl från baren.

Hur eftertänksamt sköna ”Long road” och ”In hiding” än är faller koncentrationen snabbt.

I plåtlådan Forum stympas också nyanserna, gitarrerna svajar och sången blir söndermullrad.

Allsången hjälper till för första gången i den fantastiska titeln ”Elderly woman behind the counter in a small town”.

Pearl Jam

Nio dog senast de spelade i Danmark

Marcus Grahn