Han når magiska nivåer

Androgyna Antony and the Johnsons hittade hem i ett kalkbrott i Dalarna

Hur långt det än är från nedre Manhattan till ett gammalt kalkbrott i Dalarna kände vi att Antony Hegarty, hans androgyna, spattigt ticksiga scenuppenbarelse och hans sorgsna sånger om kärlek skulle hitta hem mellan de majestätiska stenväggarna.

Vi hade helt rätt.

Fyra tusen fans

Kvällen är klar och mild, de nio i Antonys band är helt klädda i vitt och framför scenen sitter fyra tusen fans – påfallande många inbussade från Södermalm – som inget hellre vill än att hjälpa Antony upp till de allra högsta höjderna i ”Hope there’s someone”.

Allt låter Antony

Han når dit, och han hittar samma magiska nivåer gång på gång. Inte minst i helt nya, tassande vackra ”One dove” och den mycket personliga tolkningen av Beyoncés ”Crazy in love”.

Vi lotsas mellan klassiska soulballader, ruffigt gospelstomp, musikalromantik och närmast klassiska stråkstycken, utan att skarvarna någonsin hörs.

Allt låter bara Antony, tack vare rösten med samtidens allra vackraste vibrato.

Antony and the Johnsons

Håkan Steen