Franz Ferdinand håller allt de lovar
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-05-13
Vinterns största pophype kom äntligen till Sverige
Det är trevligt att ha fel ibland.
För till skillnad från vad en belackare som jag själv misstänkte så känns det långt ifrån för sent när vinterns största pophype så äntligen kom till Sverige.
Den brittiska musikpressen är lite som han i sagan, ni vet han som ropade varg lite för ofta så att när vargen väl kom var det ingen som lyssnade längre.
Man har med andra ord en ganska rejäl toleranströskel för de hyllningskörer som alltid ackompanjerar varje nykläckt band från de brittiska öarna.
Men i fallet med skottarna Franz Ferdinand så infrias faktiskt de flesta förhoppningar redan under första låten.
För det här är ju förvånande nog ett band som håller precis allt de lovar från den självbetitlade debuten.
Deras dansanta blandning av hederlig gammal britpop, discobas och punkattityd fungerar till och med bättre live och trots att de bara har en enda, dessutom rätt så ojämn, skiva att välja låtar ifrån så tappar showen aldrig tempo.
”Take me out” fungerar fortfarande klockrent, men även ”Jacqueline”, ”The dark of the matinée” och till och med doldisar som ”40” och ”Michael” blir större och bättre än på skivan.
Som sagt - tur man har fel ibland!
Franz Ferdinand
Cecilia Lundblad