Klassikerna och rösten funkar bäst

helskärm

Trodde att Ronnie James Dio skulle uppträda som en dåligt balsamerad rockmumie. Det var trots allt ett bra tag sedan den snart 54 år gamla hårdrockssångaren - han firar födelsedag nästa torsdag - gjorde något anmärkningsvärt på skiva.

Men Ronnie gör ett förvånansvärt vitalt intryck, mycket beroende på att hans trumhinnestrimlande och omisskänliga röst är lika intakt som David Coverdales.

Eller rättare sagt: det är klassikerna som är mest minnesvärda. Låtmaterialet från senare tid förvandlas till sotflagor jämfört med en "Stand up and shout", en "I speed at night", en "Holy diver" eller det grymma Black Sabbath-örhänget "Heaven and hell".

Det mesta efter 1987, exempelvis den "Kashmir"-riffiga "Rock & roll", är häpnadsväckande tomt och trist. Och därför lika svårt att ta på allvar som, ehm, ett Spinal Tap utan humor.

Dio

Markus Larsson