70 minuter jag aldrig får tillbaka
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-08-11
GÖTEBORG. Det här är ingen konsert.
Det är 70 minuter av mitt liv som jag aldrig kommer få igen.
Av det Primal Scream som predikade om Memphis, jublande gospel, acid house och – under ett par förvirrade år – krautrock återstår bara?... en halvsovande Bobby Gillespie som hänger över ett mikrofonstativ. Resten går tyvärr inte att känna igen.
Jo, det är ungefär samma låtar som vanligt. Vi får höra ”Rocks” och ”Loaded” och ”Burning wheel” och ”Jailbird”, med flera.
Avled under kvällen
Men de är stöpta i så trögflytande stelopererade och trista former att det känns som att stå och lyssna på en betongvägg.
Den sorgliga och nerknarkade countryballaden ”Damaged” är det enda som påminner om bandets gamla soul.
Gillespie tillägnar låten till eldsjälen Tony Wilson, som bland annat var med och grundade Factory Records.
Wilson blev 57 år gammal. Han dog av cancer tidigare under kvällen.
Primal Scream
Markus Larsson