Allt var bra - utom rösten
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-05-01
- Iiiiiaaaah!
I "Fury of the wild" - det kanske mest krävande spåret från senaste plattan "Chapter V: Unbent, unbowed, unbroken" - tar frontmannen Joacim Cans kaxigt och kysser sin luftrörskatarr där solen sällan skiner.
De skyhöga King Diamond-tonerna sitter perfekt och den myndighet han väser fram texten med är huvuden högre än tidigare dagars välmenta men ack så tunna falsett.
Kvider fram slingorna
Dessförinnan har konserten mest handlat om vokalistens krasslighet. Under "Riders of the storm" är det med största möjliga ansträngning han klarar av att kvida fram hälften av slingorna och med "The templar flame" går det mesta fel.
Detta är självklart inte Cans fel, men påverkar tyvärr totalupplevelsen rejält i negativ riktning. Vilket är extra synd då Hammerfall inför 5 500 fans i Göteborgs spatiösa hockeytempel i övrigt gör sin musikaliskt mest kompletta spelning i karriären.
Fokus ligger mer på tunga tegelstenar till kompositioner än snabbfotade kraftmetallbagateller, något som verkligen lyfter gruppen ännu en nivå.
Uppsluppet
Stämningen är uppsluppen, underhållande och ibland på gränsen till larvig och jag kan inte annat än älska idén att framföra episka rysaren "Knights of the 21st century" med gästande Conrad "Cronos" Landts nödiga ulkande på förinspelat band.
Hade det inte varit för den där förbannade luftrörskatarren så...
Fotnot: Hammerfall spelar på Sweden Rock Festival den 10 juni.
Hammerfall
Mattias Kling