Blur har fått tillbaka gnistan

Ger sin mest inspirerade show i Roskilde

ROSKILDE

Så det kan gå.

Här kommer Blur med sin sämsta skiva hittills och levererar sin mest inspirerade show på evigheter.

helskärm

Det är som om Damon Albarn tänkt att nu ska jag visa de jävlarna. Att Blur fortfarande är att räkna med efter det tämligen hårt sågade albumet "Think tank". Att det finns ett liv för Blur som liveband även efter Graham Coxons sorti.

Den nya gnistan syns direkt i Albarns blick, det hörs i sättet han talar mellan låtarna, och det märks framför allt när han sjunger.

Spänner musklerna

Blur har ofta varit lite väl bra på att stå och se småloja och halvintresserade ut på scen. Som om de visste lite för väl hur bra det gick för dem.

Nu, efter all sentida turbulens, inser Albarn att det är kamp igen, att det gäller något, och spänner musklerna med inhyrd färgad körsektion, percussionspelare, extra keyboards och inhopp av några musikervänner från Mali.

Och Albarn sjunger. Blommar ut som besjälad crooner i "To the end" och gapar och skriker i nya, punkiga singeln "Crazy beat" som stod han kvar i garaget hemma i Colchester.

Vi slipper annars både de jobbigast anglofila "Parklife"-övningarna och det märkligaste nya flummet.

Andäktig stämning

Detta till förmån för exempelvis en "Tender" som blir rent andäktig när kören klämmer i, en "Song 2" som, förstås, studsar igång hela Dyrskuepladsen och en "For tomorrow" som får en ny, stolt värdighet här.

För Blur är på humör.

Så länge de lyckas bevara den här energin går det inte att räkna ut dem.?+?+?+?+

Blur

Håkan Steen