Musik för hjärnan

Zero 7 spelade i Stockholm

helskärm

Den här brittiska duon gör sober och tillbakalutad musik som stryker medhårs, specialdesignad för barnvagnsfik med mjuka kuddar och svaga lattes.

De tar lite soul, lite jazz, lite funk och lite electronica mixar allt med sina flinka producentfingrar till vad som antagligen är så nära en musikhögskolestudents bild av himmelriket som man kan komma. Kompetent, stilrent och fullt av intelligenta harmonier.

När de nu gästar Sverige för andra gången med färska albumet "When it falls" har Henry Binns och Sam Hardaker med sig ett helt fotbollslag av musiker och hela fyra sångerskor samt soulsångaren Mozez. Som flest är det 11 man på scenen, och de lyckas skapa en hel del livekänsla och få bort mycket av det sterila och blodfattiga som färgar deras skivor.

Sångerskorna försöker sig till och med på några små tafatta koreografier, något som dessvärre bara förstärker känslan av att det här är musik från och för hjärnan snarare än någon annan kroppsdel.

Könlöst

För tyvärr är det så att Zero 7 är lite för temperamentsfria och, ska vi säga, könlösa. Det är väldigt snyggt och duktigt, men det är inte utan att man återigen börjar tänka på det klassiska dilemmat med att göra musik som talar till intelligensen snarare än till hjärtat.

Det brukar nämligen sällan bli så bra då.

Zero 7

Cecilia Lundblad