Både mysigt och brunstigt

Mattias Kling

helskärm

Mycket handlar om kontraster. Mellan levnadsglad partyrock och vampyrromantiska texter, mellan svart läder och mjuk sammet. Och – inte minst – mellan ytterligheter som gör det möjligt att i en och samma låttitel referera till såväl skräckfarbrorn

Dario Argento som trivseltomten Walt Disney.

Gör vad de ska

Denna väsenskillnad till trots är The 69 Eyes i sig ett ärkeexempel på musikalisk konsekvens. En och samma uttrycksuppgift – att förena Sisters Of Mercys svårmod med Sunset Strip-brunstigt skrevriffande – är i högsta grad genomgående under 17 låtar, där få utmärker sig på allvar, men där alla ändå med märkbar entusiasm levererar vad de ska.

Därför är det svårt att hävda att något egentligen suger. Men samtidigt går det också att sakna lite extra bett.