Cohen långsam – och elegant

Markus Larsson

helskärm

GÖTEBORG. Den oklanderligt klädda 74-åringen småjoggar in från vänster.

Lederna verkar må alldeles utmärkt.

Men det mest imponerade är fortfarande musikens fysik och kondition.

Få saker har åldrats med större värdighet än Cohens långsamma rödvinspsalmer.

Han går ned på knä i nästan varenda låt som om han vill understryka balladernas allvar.

Medan den omisskänliga basrösten mumlar om döden, bröllopsnegligéer och Wien så doar och hummar den kvinnliga kören som sorgsna kolibrier.

Och trummisen, som liknar finansministern Anders Borg, har med tanke på tempot ännu en lugn dag på jobbet. Själva framförandet är en välkammad mittbena där inte ett enda silvergrått hårstrå ligger fel. Det är oklanderligt i all sin sparsmakade elegans.

Svärtan finns där ibland

Leonard Cohen skulle också, trots sin aktningsvärda ålder, kunna sjunga om stolsäten och ändå få det att låta som ett förspel där underkläderna tas av med tungan.

Men den riktigt djävulska svärtan, den som exempelvis bolmar fram på skivorna ”Songs of love and hate” och ”Songs from a room” och som är tyngre än De tio budorden, lyckas Cohen bara frammana då och då.

Vaken med popcorn

Två timmar och 45 minuter, inklusive paus, är därför en ganska lång sittning i Leonard Cohens sällskap.

Ibland är detta en konsert där man måste köpa popcorn för att ha nåt att göra.

Fotnot: Leonard Cohen spelar i Globen i Stockholm på onsdag.