Konserten i Globen låt för låt

Toxic

En maffig explosion av blinkande skärmar, lack, läder, stålkonstruktioner på fyra hjul och eld.

Overprotected

Dansarna virvlar omkring i högt tempo. Koreografin räddar en låt som väger lättare än en tesked minimjölk.

Boys

Inledningens tempo skruvas ner genom ett skramligt popnummer som lider av kramp.

Showdown

En av favoriterna till titeln ”kvällens segaste låt”. Den har i alla fall en garanterad pallplats. En metallisk, skrynklig och otymplig poplåt som borde klippas bort ur programmet.

Baby one more time

Det finns kanske en poäng med att Britney stöper om sin största hit till ett jazznummer som verkar utspela sig på en bordell i en västernfilm. Men den är svår att se eftersom den här versionen bara låter illa.

Oops, I did it again

Kombinationen Britney Spears och jazz är även här lika framgångsrik som att krydda ärtsoppa med kaviar.

(You drive me) Crazy

Britney funkar upp konsertens förlamade tillstånd. Danshowen skulle kunna vara hämtad ur ”Fame”.

Everytime

Britneys sång hörs knappt. Ljudteknikerna vågar förmodligen inte avslöja att popstjärnan inte kan sjunga.

The hook up

Metalpop som körs rakt igenom ett reggaefilter. Det låter bara bra på papperet. Det verkar vara varmt på scenen. Kläderna börjar försvinna i rask takt.

I’m a slave 4 U

Alla på scenen – inklusive eldarna – tar i ordentligt. Utan något märkvärdigt resultat.

Shadow

Under den andra powerballaden hissas Britney upp i luften och nedanför henne börjar en kort balettuppvisning. Det var väl allt.

Touch of my hand

Britney presenterar sin huddräkt och smeker sig själv i ett genomskinligt kar. Resten av dansarna låtsas ha sex med varandra.

Breathe on me

Britney gnuggar och gnider sig mot en av dansarna på en säng. Det skulle kunna vara kvällens mest vågade nummer – men stämningen förtas av att alla inblandande tycks vara måttligt intresserade av vad som sker.

Outrageous

Snark.

(I got that) Boom boom

Britney överger det billiga effektsökeriet och koncentrerar sig på sång och dans igen. Intensiteten återvänder.

Extranummer

Me against the music

Avslutningen är nästan lika färgsprakande som inledningen.

Läs mer