Beyoncé lurade alla – till och med FRA

Markus Larsson

Mycket att upptäcka på Queen Bees nya skiva

R'N'B WHAMMY!

Ingen såg det komma, inte ens FRA.

I morse släppte Beyoncé utan förvarning ett nytt lysande album med 14 spår och 17 videor.

Som någon på Twitter uttryckte det:

Om Beyoncé kan släppa ett nytt album från ingenstans i dag utan att en enda sekund läcker ut på nätet kan månlandningen ha varit en bluff – allt är möjligt. I en tid där alla verkar sitta i knät på varandra via en bredbandsuppkoppling är det en underlig bedrift.

Hon har gett ut en rad singlar i år. Men förutom videon till "Grown woman" är ingen av dem med på skivan. Och förutom "XO" är det över huvud taget svårt att höra en radiohit som får tiotals miljoner visningar på Youtube. Den som vill digga en "Single ladies" eller en "Halo" får lyssna på albumet "I am... Sasha Fierce" i stället.

I pressreleasen pratar Beyoncé om hur trött hon är på traditionell marknadsföring och dagens musikkonsumtion. Hon kallar sin femte och självbetitlade skiva för ett "visuellt album". Strategin känns som en genomtänkt reaktion mot en rastlös värld som är fixerad vid låtar. Albumet kunde bara laddas ner i sin helhet när det släpptes på Itunes. Och ibland kan det dröja tre spår innan en tydlig refräng lyfter på hatten och hälsar med en diamantrasslande "fistbump".

Musiken dribblar ibland med det klassiska popformatet som Justin Timberlake gjorde på "The 20/20 experience" tidigare i år. Vissa låtar hinner springa in i telefonkiosken och byta förklädnad tre gånger innan de är klara – och de kommer ändå ut som en superhjälte. Och texternas budskap är emellanåt lika gränslösa och motsägelsefulla som Kanye West.

Ibland blir sexmetaforerna lika många och ogenerade och övertydliga och komiska som gamla snuskiga bluesinspelningar från förr. Ibland får nigerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie, vars senaste bok "Americanah" toppar kritikernas årsbästalistor, hålla ett brandtal om feminism över ett futuristiskt och skumt beat. Ibland får dottern Blue Ivy Carter gny efter mamma.

Det är överlag som att Queen Bee har laddat ner all musik hon älskar – Prince, D'Angelo, bhangra, M.I.A., Michael Jackson, Jay-Z, dancehall, house, robotsynth och electronica – och tryckt på "shuffle". Allt är inte 24 karat, men den splittrade helheten och stilbrotten är paradoxalt nog albumets styrka. Det finns något nytt att upptäcka i varje låt.

Det som håller ihop musikens kreativa gatlopp är Beyoncés röst. Som Bee själv säger:

Hon skulle kunna nysa på ett beat och få det att låta bättre.

BONUS 1: Skivans låtskrivare och producenter jobbar inte gratis. I stjärnskaran märks bland andra Timbaland, Justin Timberlake, Pharrell Williams, Hit-Boy ("Niggas in Paris") och Ryan Tedder (allt radiosmör du kan tänka dig, inklusive One Direction).

BONUS 2: Svenske regissören Jonas Åkerlund har gjort två videor till albumet ("Haunted" och "Superpower"). Och skådisen Harvey Keitel gästar i sin tur videon till "Pretty hurts".

Läs mer nedan: plus – låt för låt.

Plus – låt för låt

Pretty hurts

Haunted

Drunk in love (feat. Jay-Z)

Blow

No angel

Partition

Jealous

Rocket

Mine (feat. Drake)

XO

Flawless (feat. Chimamanda Ngozi Adichie)

Superpower (feat. Frank Ocean)

Heaven

Blue (feat. Blue Ivy)