Moneybrothers makalösa show

GÖTEBORG. Anders ”Moneybrother” Wendin vill säga nånting.

Han ber bandet – nio man, inklusive en stråksektion och blåsarna Viktor Brobacke och Gustav Bendt till vänster – att vänta med nästa låt.

Wendin har hunnit ungefär halvvägs. Nervositeten har sakta malts ner och försvunnit. Den något stapplande dynamiken i de inledande balladerna, den halvförvirrade dialogen med Viktor Brobacke, alla små detaljer som slirat och skjutit över mål är historia, bortglömda. Wendin tror att han just nu upplever karriärens absoluta klimax. Hur ska han överträffa detta?

Han skakar på huvudet.

– Jag vill bara...vill bara...ha fyra tysta sekunder för mig själv. Jag vill njuta av det här ett litet tag.

Det dröjer mycket längre än fyra sekunder innan konserten startar om med en bländande version av ”I’m losing”. Den sittande publiken ställer sig upp och applåderar länge, länge...

Efteråt avfyras varenda soulpulserande låt, ballad eller monolog med en förkrossande och häpnadsväckande och fantastisk intensitet och energi.

Före första extranumret, ”Reconsider me”, börjar en telefon att ringa i högtalarna.

Bandmedlemmarna rusar in igen, en efter en. De bygger upp ett dånande intro som vägrar ta slut. Det växer och växer och växer...

Explosionen är total. Efter ”Reconsider me” rasar Anders Wendin ihop. Han verkar ha svårt att andas.

Konserten slutar inte där.

Tro mig, showen har vid det laget bara börjat.

Men resten av extranumren måste ni uppleva själva.

Orden räcker inte till.

Markus Larsson