Soundtrack saknar gnistan från Ullevi

ÖSTERSUND

Fem centimeter.

Det är så stor skillnaden är mellan den här Soundtrack of Our Lives-spelningen och de fantastiska fyrplusurladdningarna vi är vana vid.

Fem centimeter är väl nämligen ungefär så mycket längre som en normalfotad person blir när vederbörande ställer sig på tå.

Och att stå på tå är som bekant en beprövad rockjournalistliknelse för när ett band verkligen vill något och spelar på toppen av sin förmåga.

Svårt att ladda om

Göteborgs största rockband brukar hålla sig på på tå-nivån allt som oftast numera. Men måhända är det svårt att ladda om efter att ha värmt upp för U2 och ett fullsatt Ullevi dagen innan eller också är det kanske lite allmänt komplicerat att hitta geisten när man efter ett längre uppehåll ska åka ut och spela igen, utan att ha en ny skiva att plocka låtar ifrån.

Hur som helst lyckas Ebbot Lundberg inte riktigt tända sitt manskap fullt ut i kväll, trots utflykter ner till publiken, trots en skarp setlista full av sånt som "Bigtime" och "Sister surround" och en inhoppande Olle Hagberg från Whyte Seeds som lyckas väl med att vikariera för semestrande pianisten Martin Hederos.

Soundtrack är alltid bra numera, men känns bitvis lite loja här, även om de gör en väldigt cool Doors-bluesig version av obligatoriska "Confrontation camp".

Men, men. Så går det förstås ibland när man lyckats med konststycket att skämma bort sin publik.

The Soundtrack Of Our Lives

Håkan Steen