Drömlikt drama med välspelad ångest av Ewan McGregor

Jens Peterson

helskärm

Mother, couch

Regi Niclas Larsson, med Ewan McGregor, Rhys Ifans, Taylor Russell, Lara Flynn-Boyle, Ellen Burstyn, Lake Bell, F. Murray Abraham.

DRAMA Det är som en dröm av den obehagliga sorten. David (Ewan McGregor) kommer stressad till ett möbelvaruhus för att ta sin mamma (Ellen Burstyn) därifrån till ett barnkalas. Hon sätter sig i en soffa och vägrar lämna. Davids storebror Gruff (Rhys Ifans) hjälper honom halvhjärtat, men pratar hellre med Belle (Taylor Russell) som jobbar på varuhuset som har stängt men där dom ändå befinner sig. Där finns många olika inredda rum, så man kan bo där.

De sägs leta efter en byrå, men som i alla knasiga drömmar dyker det upp nya figurer och nya orosmoment. Förseningar. Oro. Nästan realistiskt, men med absurda inslag.

Svenske regissören Niclas Larsson långfilmsdebuterar och har skrivit manus efter Jerker Virdborgs roman ”Mamma i soffa”. Ewan McGregor får skickligt spela många känslor och tunga dramatiska scener. Vid sidlinjen finns hans snälla fru och två unga döttrar, men tyngden i hans liv är modern, förhållandet till henne och Davids två syskon. Mamman berättar att hon aldrig velat ha barn. Bitvis känns det teaterpjäs.

Musiken följer stämningen. Till en början lekande nästan hånfull, mot slutet storslaget dramatisk när filmen berättar att det är dags att släppa taget om gammal ångest.

Det var en konstig dröm; som man tänker när man vaknar och sedan tänker man på annat.

Filmen har biopremiär 5 juli.

Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.