Övertygande men ofärdigt om tonårstristess i glesbygden
”Bye bye boredom” hade gärna fått berätta mer
Publicerad 08.00
Bye bye boredom
Regi Elina Sahlin, med Kiwi Casslind, Kevin Tullgren, Maja Waessman, Electra Hallman, Albin Grenholm.
FILMRECENSION. I ”Bye bye boredom” skildrar Elina Sahlin en del av Sverige som har tappat geisten, där både epa-burna ungdomar och vuxna dämpar ledan med droger.
UNGDOMSDRAMA. I ”Bye bye boredom” skildras droger, tristess, epa-traktorer och ett allmänt avtrubbat tonårstillstånd i en avfolkad del av Västernorrlands inland.
Jackie (Kiwi Casslind) bor på en hästgård med sin mamma (Electra Hallman) och styvpappa (Albin Grenholm), men kommunicerar inte mer än nödvändigt med dem, och tillbringar sin fritid med att åka epa och ta droger med sin bästa vän Nova (Maja Waessman) och ett gäng killkompisar.
Men en kväll slutar i katastrof. Och dagen därpå är Nova borta för alltid.
Plågad av saknad och skuldkänslor avskärmar sig Jackie ännu mer från den vuxenvärld som varken verkar orka eller förstå, för att fortsätta att experimentera tillsammans med den nyinflyttade brevbäraren (Kevin Tullgren), som langar piller under sina postrundor.
Det är lätt att se vilken typ av film Elina Sahlin har velat göra, om en del av Sverige som har tappat framtidstron, där folk känner sig bortglömda och där droger blir ett sätt att döva ledan. Och till viss del har hon lyckats.
”Bye bye boredom” har en stark känsla för sin skådeplats, med vackra, regntunga omgivningar, nedgångna miljöer och dova färger.
Men speltiden är kort och berättelsen lämnar en med en känsla av ett lovande utkast som aldrig blev ett helt färdigt manus.
Visas på bio, från den 6 september.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.