Ernst-Hugo Järegård håller elak monolog om Ingmar Bergman
Blev inte knäckt – som Sigge Eklunds farfar
Ständigt denna Ingmar Bergman.
Årets hittills bästa ”Sommar”-program handlade om hur han förstörde en människas liv och karriär. Och jag kom att tänka på Ernst-Hugo Järegård, som Bergman inte lyckades knäcka.
Nä, det blev inget besök på Bergman-veckan på Fårö 24-28 juni. Inte i år heller. Har förstås sett och uppskattat många av landets största regissörs filmer. Men har man inte vuxit upp med hans storhetsperiod, blir det aldrig samma sak att då grotta ned sig i hans filmskapande som folk har gjort i hans hemtrakter på Fårö i 20 år.
Skvallret om hur han har förstört skådespelarkarriärer genom sin makt i teater- och film-Sverige och genom att mobba bort folk han blivit osams med, har man ju hört.
Sigge Eklund – poddare ihop med Alex Schulman, författare (senast med engagerande ”Gruppen”), nybliven filmregissör (med rätt trista Netflix-filmen ”En del av dig”) – hade väntat länge med att berätta sin historia om varför hans farfar Bengt Eklunds (1925-1998) karriär tog slut i förtid. Han som var vän och stjärna i tidiga Ingmar Bergman-filmer. Men sedan hamnade i onåd när han valde att bli ”Tjorvens” pappa i ”Saltkråkan”-filmerna i stället för att ”satsa på konsten” (Bergmans tolkning).
Redan som barn började Sigge ”intervjua” sin farfar och fick då kännedom om dennes enorma hat mot Bergman. Farfar ritade dit Hitler-mustascher på tidningsbilder av Bergman. Det finns fler bottnar i historien. Allt finns i det djupt engagerande ”Sommar”-programmet (på SR Play).
Och jag kommer att tänka på Ernst-Hugo Järegårds (1928-1998) besök på Cannes-festivalen 1991.
Han var där för Lars von Trier-filmen ”Europa” som vann Juryns pris, men Järegård borde även ha vunnit skådespelarpriset, i stället för John Turturro i Coen-brödernas ”Barton Fink”.
Sista dagen bad Järegård mig att visa honom ”mitt Cannes”. Vi promenerade runt ett par timmar. Han pratade oavbrutet om varför han föraktade och avskydde Bergman. Om varför Bergman hade lyckats knäcka många på Dramaten, men inte Järegård.
– Ha ha, där fick du en Järegård-monolog med bara dig som publik, sa han när vi skildes åt.
Två grymt underhållande timmar man aldrig glömmer.