Dags att göra tv-dokumentär om Christina Schollins filmkarriär
Uppdaterad 2024-06-28 13.02 | Publicerad 2024-06-27 06.46
Det har inte direkt lidit brist på tv-program med Wahlgren-familjen under senare år.
Det borde vara dags för ett till:
En dokumentär om Christina Schollins filmkarriär.
Många älskar dem. Andra avskyr dem. Fansen älskar Pernilla, Bianca, Benjamin och de andra för att de har bjudit på sig själva så mycket i alla möjliga program. Andra tycks avsky dem av samma orsak. För att de liksom är överallt.
Det bästa någon i familjen gjort senaste året stod den mer anonyme Linus Wahlgren för, i huvudrollen i David Bowie-musikalen ”Lazarus” på Göta Lejon i Stockholm. Han sjöng bra, hans utlämnande och nerviga skådespeleri höll toppklass.
86-åriga Christina Schollin har skymtat i alla möjliga Wahlgren-program som mamma och mormor. Det är lätt att glömma vilken fantastisk filmkarriär hon haft. Var med i två av 1960-talets största filmer, ”Käre John” och ”Änglar, finns dom?”. Tv-såporna ”Varuhuset” och ”Tre Kronor” var kanske inte hennes mest utmanande roller, men de drog miljonpublik. Ingmar Bergman-klassikern ”Fanny och Alexander”, förstås. Och mycket annat. Och så nobbade hon en roll mot självaste Elvis Presley.
Filmpublicisternas Förening har funnits sedan 1937 och är en mötesplats för folk i och kring filmbranschen. Deras Sommarcocktail häromveckan ägde rum i Filmstaden Råsunda, som av European Film Academy utsetts till Treasure of European film culture, för allt som har ägt rum där i den svenska filmhistorien.
Gästerna som utfrågades av Svenska Filminstitutets presschef Jan Göransson var Christina Schollin och regissören Tomas Alfredson. Hon har gjort många filmer där. Han har hängt där redan som liten grabb, när han var med på pappa Hans Alfredsons filminspelningar.
Schollin hade många dråpliga berättelser från sin tid där och på andra inspelningar. Som att den tyska brytningen för hennes rollfigur i Bergman-filmen är ”lånad” rakt av från drottning Silvia.
En djupintervju med henne varvat med filmklipp, skulle bli en alldeles förträfflig tv-dokumentär på en timme. Det är bara att sätta igång…