Monstermatiné som blinkar åt ”Alien”
Nya ”A quiet place” håller uppe spänningen
Publicerad 2024-06-27 18.55
A quiet place: Day one
Regi Michael Sarnoski, med Lupita Nyong’o, Joseph Quinn, Alex Wolff, Djimon Hounsou.
FILMRECENSION. Tystnad, tagning.
Dags för tredje filmen i serien om rymdmonstren som har öronen ständigt vässade – men inte kan simma.
RYSARE. De två första ”Quiet place”-filmerna utspelar sig en tid efter en rymdinvasion. Civilisationen har kollapsat, men överlevande människor har anpassat sig till en ny primitiv värld där de rör sig så ljudlöst som möjligt, eftersom monstren har exceptionellt bra hörsel och snabbt reagerar på alla ljud.
Vi följde en familj, där föräldrarna spelades av John Krasinski och Emily Blunt. I uppföljaren dök även Cillian Murphy och Djimon Hounsou upp, och det är den senare skådespelaren som är länken till det här tredje kapitlet i serien.
I tvåan spelade Hounsou ledare för en grupp överlevare på en ö och vi lärde oss två saker som ”Day one” utvecklar: rymdvarelserna kan inte simma och strax efter deras första attack utvecklade USA:s regering en plan för att evakuera överlevare till öar.
Helvetet brakar löst
”Day one” är en spinoff som handlar om dagen då rymdvarelserna kom hit. Vi möter något så poetiskt som en döende poet, Sam (Lupita Nyong’o), som befinner sig på hospice utanför Manhattan. En dag följer hon motvilligt med på en patientutflykt in till stan, där särskilt löftet om att äta pizza lockar.
Utflykten består av en dockföreställning i en teater, men när de ska bege sig därifrån brakar helvetet löst. Det visar sig att det finns en anledning till varför det flög stridsflygplan ovanför staden och precis som efter 11 september-attacken måste snart tusentals desorienterade, dammtäckta new yorkare försöka ta sig till säkerhet.
Större delen av filmen följer Sam, hennes matglada katt och en man som hon stöter på i tumultet, en brittisk juridikstudent (Joseph Quinn) som inte har någon annan att ty sig till.
Ingen sommar utan åtminstone en film som släpper loss katastrofkaos i form av rymdinvasioner eller väderfenomen (senare i sommar kommer 90-talsflörten ”Twisters”). Det är som upplagt för en mysig monstermatiné till popcornen och på den fronten levererar ”Day one”.
Kastar bilar omkring sig
De två första filmerna utspelade sig på landsbygden, men här är det urban krigföring som gäller. Rymdvarelserna kastar bilar omkring sig, brakar genom väggar och skyskrapsglas. Några av scenerna påminner, troligtvis högst medvetet, om ”Alien”-filmerna.
Fast de monstren kunde ju simma (lärde vi oss i ”Alien – återuppstår” (1997)).
Vår vetskap om hur de här bestarna fungerar, samt Sams dödliga cancer, gör att överraskningar inte är den här filmens styrka. ”Day one” tar bekanta vägar fram till det givna slutet. Regissören Michael Sarnoski, som senast gjorde originella indierullen ”Pig” med Nicolas Cage, hade som ambition att skapa en ny ”Children of men” (2006). Riktigt så rafflande blir det inte.
Men filmen håller ändå uppe spänningen och förmedlar övertygande den rädsla som håller rollfigurerna i ett grepp. Dessutom är Nyong’o mycket bra i huvudrollen.
Filmen har biopremiär på fredag, 28 juni.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.