Karolina, 39, om utbrändheten: Kände ingen glädje

Varannan svensk mår psykiskt dåligt kopplat till jobbet

Gustaf Larsson

Pengar och livsglädje gick förlorade när Karolina Kaplan rasade in i väggen.
Men hennes arbetsgivare ville inte se symtomen som giltiga sjukskrivning.
– Det sitter väldigt långt inne för arbetsgivaren att erkänna att det är jobbets fel, säger hon.

Som nyexaminerad beteendevetare kastades Karolina Kaplan, 39, direkt in i hetluften.
Jobbet på en stor myndighet var förenat med hård press, mycket ansvar och ett tufft arbetsklimat. Panikattacker och depression blev det direkta resultatet.

– Med facit i hand var det lite väl tidigt att kasta in en ny person i den karusellen, säger hon.

Symtomen kom snabbt. Kroppen smärtade, sömnen svajade och oroskänslorna var ständigt närvarande.

“Allt blev mindre kul”

Därtill, en förlorad glädje.

– Allt blev mindre kul, det handlade bara om att klara av jobbet, sen gå hem och vila för att orka nästa dag. Ingenting kändes roligt längre.

Det gick så långt att hon isolerade sig helt från omvärlden.

– Jag hade svårt att se det själv, men jag var utbränd.

Att det handlade om utbrändhet var något som hennes nära varnade för och läkare slog fast. Sjukskriv dig, löd det konstruktiva rådet.

– Det var en chock just då, men när jag väl kom hem var det jätteskönt att slippa gå till jobbet.

Sedan följde flera och långa perioder av sjukskrivning. Hon fick diagnosen ”reaktion på svår stress”.

Fler än varannan mår dåligt av jobbet

Trots det vädjade hela tiden hennes arbetsgivare om att hon skulle komma tillbaka i arbete så fort som möjligt. Karolinas tolkning var att arbetsgivaren såg hennes situation som en fråga om inställning, snarare än en sjukdom.

– Även om man pratar så mycket om psykisk ohälsa verkar många övertygade om att det går att jobba sig igenom det. Man ska gaska upp sig och försöka rida ut stormen.

helskärm

Karolina Kaplan är långt ifrån ensam om må dåligt på arbetet. Enligt en ny undersökning, framtagen av Linkedin, mår fler än varannan svensk psykiskt dåligt på grund av jobbet. I undersökningen vittnar många om att de möts av oförståelse när de berättar om sitt mående för arbetsgivare. Och en stor del väljer att inte berätta alls, av samma anledning.

– Jag tror man är rädd för att missgynnas på arbetsmarknaden om man berättar, säger Lisa Gunnarsson, Nordenchef på Linkedin om siffrorna.

Bruten arm blev räddningen

Karolina valde att berätta, men möttes ändå av kalla handen.

Det var först när hon åkte på semester med sin familj till Sydafrika som hon äntligen kunde pusta ut och släppa tankarna på jobbet.

Några dagar in på resan ramlade hon av en häst och skadade sig illa. Överarmen bröts.

Ännu en olycka, ännu ett nederlag. Men den brutna armen blev snarare hennes räddning från utbrändheten.

– Då fick jag en lång sjukskrivning från maj till augusti, och jag fick helt plötsligt ett giltigt skäl till att vara sjukskriven eftersom det var fysiskt. Jag hade ingen arbetsgivare som försökte pressa mig tillbaka.

Hon fick för första gången vara sjukskriven på riktigt, som hon uttrycker det.

– Då började jag tänka lite mer logiskt och jag förstod att jag mådde mycket bättre, även om jag hade väldigt ont i armen. Jag var gladare och piggare än på länge.

Under den av armbrottet godkända sjukskrivningen bestämde sig Karolina för att 2017 säga upp sig efter fem år på myndigheten.

Ekonomin har påverkats

Nu håller hon på att starta upp en egen verksamhet som beteendevetare och har möjlighet att bestämma över sin tid.

– Jag har inte kunnat jobba jättemycket, det tar tid att bygga upp den här orken.

Förutom de personliga förlusterna har sjukskrivningen slagit hårt på Karolinas ekonomi.

– Ekonomin har påverkats väldigt mycket. Dels sjukskrivningsperioderna, där får man inte så mycket som när man jobbar. Jag har levt på sparmedel och ett tag fick jag a-kassa.

”En nödvändighet”

För hälsans skull har de ekonomiska förlusterna varit värt det, understryker hon.

– När jag sa upp mig kändes det som en nödvändighet. Skulle jag jag någonsin må bra igen var jag tvungen. Men ekonomin har inte direkt varit bra. Jag håller på att bygga upp de nu genom att starta eget, men jag lever mycket snålare än vad jag gjorde tidigare.

Hur mår du i dag?

– Jag är mer stresskänslig, det är jag. Jag har svackor men jag vet att jag behöver mer återhämtning. Då planerar jag in det och backar tillbaka. Jag kommer nog alltid ha mer känslighet, det är en skada man har med sig.

– Jag vill kalla det en arbetsskada, men det är inte utrett som det. Jag tror inte jag hade klarat att jobba så igen utan att bli sjuk.