Moa, 21, är uppsagd från Northvolt: ”Sorgset”
Publicerad 12.21
Moa Olsén, 21, har jobbat på Northvolt i snart tre år och sett fabriken byggas upp.
Nu är hon en av 1 100 personer i Skellefteå som sagts upp.
– Det ligger som ett tungt täcke över hela Northvolt. Folk försöker vara glada, men det är svårt.
Moa Olsén var 19 år när hon började jobba på Northvolt. Då var vissa maskiner fortfarande inplastade på jättesatsningen som var fabriken i Skellefteå.
Jobbet kändes som ett kliv uppåt. Ingångslönen, 26 000, var betydligt bättre än det hon tjänat på en hamburgerkedja i stan. Hon började som processoperatör (”det är vi som tillverkar ’smeten’ som hamnar på foliet inuti ett batteri”), sedan blev hon teamledare och därefter dokumenthanterare.
– Jag har trivts jättebra. Som på alla arbetsplatser finns det negativa delar också. Men generellt har jag trivts.
Kollegorna har varit särskilt viktiga. Moa Olsén flyttade till Skellefteå på grund av kärleken, och alla nya vänner hon fått i stan har varit genom jobbet. Skiftjobb och långa pass gör att man tillbringar väldigt mycket tid med sina kollegor, förklarar hon.
– Man umgås på jobbet och sedan blir det att man umgås när man är ledig också.
Hela avdelningen nedlagd
För snart två veckor sedan bad hennes chef om ett möte. Där berättade han att hela deras avdelning blivit nedlagd och att de tyvärr inte hittat någon annan position till Moa.
– Självklart var det tråkigt. Men den största känslan var nästan att jag tyckte lite synd om min chef. Han har ansvaret att berätta för oss, men det var ju egentligen ingen chef som fick vara med och ta besluten. Det var ledningen, tillsammans med facket, som bestämde vilka som skulle vara kvar och inte.
Hon säger att hon inte känner någon ilska gentemot företaget.
– Men sorgsenhet har jag känt. Det känns extremt tråkigt eftersom jag har varit där så länge.
Tänker på kollegorna
Moa fick välja om hon skulle jobba i två veckor och få två månadslöner, eller jobba heltid under uppsägningstiden på tre månader. Hon valde att jobba tiden ut, något hon tidigare berättat om för SVT Nyheter Västerbotten.
Sedan beskedet om jättevarslet har stämningen förändrats på arbetsplatsen. Moas avdelning jobbade mycket mot den expansion som var planerad. Men dotterbolaget som ansvarade för expansionen har gått i konkurs och nu finns det relativt lite att göra.
– Det är svårt att sitta i möten eller vara glad med en person som man inte vet om den har fått vara kvar eller inte.
Vissa av hennes kollegor är arga, andra ledsna. Hon tänker särskilt mycket på de kollegor som är i Sverige på arbetstillstånd.
– Att förlora sin inkörsport till Sverige ... det pratas ju väldigt högt om Sverige i många länder.
Att det finns bra utbildning, är säkert och sådana saker. Det måste vara ett extremt stressmoment att riskera att förlora det.
Oron: Köpte hus i somras
Moa har inte bestämt vad hon ska göra sen. Det får komma som det kommer.
– Jag är generellt en ganska positiv person och tror att allt händer av en anledning. Även om det här är en motgång så betyder inte det att livet tar slut. Jag är ju fortfarande bara 21, jag har hela livet framför mig.
Men en viss oro för framtiden finns där. I somras köpte Moa och hennes sambo hus i Skellefteå. Sambon jobbar också på Northvolt.
– Så länge han har jobb så klarar vi oss. Nu hoppas jag ju självklart på att Northvolt ska klara sig. Men vi har ju fått höra att de pengarna som finns just nu räcker till årsskiftet. Och det är ju självklart oro över vad som ska hända efter det.